Currently viewing the category: "FIDEL"

Det går undan i jobbet. Kurre Snobb har fått en finfin Runeberg Junior-nominering (med Sanna Tahvanainen, Schildts&Söderströms 2017), min egen bok om pappan som älskar havet är inne på slutrakan och texten till kapitelboken om Nelson som tappat bort sig i Berlurenstad är nästan klar. Äntligen! 2012 gjorde jag ett inlägg om en idé jag fått. Och 2019 ska den bli bok! Så genast när ”Pappa, jag och havet” utkommer på våren 2018 börjar jag teckna bilderna till boken om Nelson Tigertass. Eller åtminstone efter att jag flanerat omkring på barnboksmässan i Bologna i mars! Och ätit gelato och druckit lite Prosecco.

Bild ur ”Pappa, jag och havet” (Text & bild: Lena Frölander-Ulf. Förlaget 2018). Jag, Fidel och Bob Gädda dyker ner i salongen ombord på SS Sargasso. Färgerna är ännu inte de rätta.   – Lena –

Skrapar på en ny bok. I ”Jag, Fidel och skogen” blev jag överraskad av kraften i kombinationen akvarell och skrapkartong i bilden som föreställer Näcken Nilssons undervattensrike. Så jag tänkte att jag skulle fortsätta på undervattenstemat. Texten är färdig, nu återstår bara ungefär ett år av skrapande. Ja, inte tar det ju ett helt år, men jag måste göra annat vid sidan om för annars blir jag tokig. Såpass monotont är det. Förutom själva skrapande är det skisser som gäller, naturligtvis. Ofta flera per uppslag. Jag blir alldeles trött i kroppen av att planera ur vilken vinkel jag vill se bilden. Var finns jaget? Vad ser jaget? Och för varje uppslag söker jag fiilisbilder på nätet. Nu är det till exempel såna här som gäller (som alltså ska kombineras med min egen stil nere till vänster):

För att klara skrapandet skriver jag samtidigt på ett lite längre projekt som jag nämnt i ett inlägg i april 2012, boken om lilla Nelson som anländer till Stora Tågstationen i Berlurenstad en tidig augustimorgon. Ensam.

Jag ruvar också på en annan bilderbok jag också nämnt lite här och där, och samtidigt har jag Kurre Snobb-boken på tryckeriet som bäst. Så det är mycket på gång.  – Lena –

Min lilla bok om ett barn som ska ut i skogen och kissa har fått hela TRE nomineringar i höst! Först litteraturvetarnas Toisinkoinen-finalist (vinnare var Pajtim Statovci), sen landets största; Finlandia Junior (vinnare Juuli Niemi) och nu det splitternya Runeberg Junior, som delas ut på Runebergsdagen i februari 2017.

Jag har på nåt vis tänkt att nomineringar och priser är sånt som andra får. Eller; jag har helt enkelt inte tänkt på sånt så väldigt mycket. Jag antar att jag kommer att börja tänka på det efter det här. Kanske. Mest tänker jag på kommande böcker. Kommande bilder. Nu är det en och en halv illustration kvar på Kurre Snobb, som vi gör tillsammans med Sanna Tahvanainen! Sen ska jag hålla ett ordentligt jullov. Och låta nya idéer så småningom landa i mitt liv.  – Lena –

Här en liten film om hur bilderna blivit till i boken Jag, Fidel och skogen. Ida-Lina Nyholm (Schildts&Söderströms) har filmat och klippt och jag har skrapat och fotat hela processen. Här har bergstrollet Gargatula fått nog av sin granne och tar sitt pick och pack och går. På följande uppslag kan du, om du letar lite, få se vart hon tar vägen. Kanske är det någon som väntat länge på henne?

– Lena –

Skogspärm_webNu har jag bara en bild kvar och en hel del färgläggning och småpetande. Men sen ska det bli bok! Både på svenska och finska. Och båda språken har jag skrivit själv. Vilket jag är mycket stolt över, med tanke på att det en gång var en finskalärare som förutspådde att jag inte ens kommer klara studenten pga min dåliga finska. Ha. Där fick du.

Jag drömmer redan om en fortsättningsdel. Att skrapa skrapkartong är besvärligt, men nog blir det ganska effektfullt. Och mörrrrkt blir det ju. Jag tror att jag den här gången lyckats göra en av de svartaste barnboksbilder som någonsin gjorts. Vilken bild det är, lär du se om du vågar läsa …

– Lena –

 

 

Kontrabluffar i olika kategorier, varsågod.