From the monthly archives:October 2012

Larry Lee och Lolly Pop
stiger alltid tidigt opp.
Sopsop sopa golv,
jordnötsmacka klockan tolv.

Larry Lee och Lolly Pop
torkar köket med en mopp.
Svisch svosh blir det rent,
hem till kvällen rätt så sent.

Larry Lee och Lolly Pop
har ett silverfärgat hopp.
Säljer dyrt sin städtalang,
sparar till en Ford Mustang.

Lena

Nelson Tigertass har fått ge vika för berättelsen om Maximilian Sax. Den texten kom till mig en försommarkväll för två år sedan. Nej, tre år sedan! Sagan baserar sig på en gammal kinesisk folksaga om en klok bonde. Eller en zenmunk, beror på vem som berättar. Den har i mina händer omkorvats och förvandlats till en kärlekssaga med en stor dos stoicism och en jättedos melankoli. Men det var först nyligen, då huvudpersonerna blev till skogsdjur istället för åldrande människor, som boken började anta en form någon kunde tänkas vilja läsa. Och när det hände, kom också bilderna! De kom som skrapkartong, men med färg. Brutna, melankoliska färger för det är fortfarande rätt melankoliskt med ett skogsdjur som får vänta ett helt liv på sin käraste. Men Maximilian Sax är nöjd hela vägen. Och det är just därför han får henne till sist. Och nu har jag avslöjat hela poängen! Jisses. – Lena