Annons LFU

Här en liten film om hur bilderna blivit till i boken Jag, Fidel och skogen. Ida-Lina Nyholm (Schildts&Söderströms) har filmat och klippt och jag har skrapat och fotat hela processen. Här har bergstrollet Gargatula fått nog av sin granne och tar sitt pick och pack och går. På följande uppslag kan du, om du letar lite, få se vart hon tar vägen. Kanske är det någon som väntat länge på henne?

– Lena –

Inspirerad av det verkliga livet och längtan som inte alltid går jämnt ut, skrev jag en saga häromdagen. Mitt i processen med att skicka föregående bok till tryckeriet, dök den här lilla berättelsen bara upp. Den heter Snö. Det är nog bland det bästa jag vet, när en berättelse plötsligt dyker upp och vill bli berättad.

– Lena –skisser sno

Skogspärm_webNu har jag bara en bild kvar och en hel del färgläggning och småpetande. Men sen ska det bli bok! Både på svenska och finska. Och båda språken har jag skrivit själv. Vilket jag är mycket stolt över, med tanke på att det en gång var en finskalärare som förutspådde att jag inte ens kommer klara studenten pga min dåliga finska. Ha. Där fick du.

Jag drömmer redan om en fortsättningsdel. Att skrapa skrapkartong är besvärligt, men nog blir det ganska effektfullt. Och mörrrrkt blir det ju. Jag tror att jag den här gången lyckats göra en av de svartaste barnboksbilder som någonsin gjorts. Vilken bild det är, lär du se om du vågar läsa …

– Lena –

 

 

Gromten gothic

I ett litet fattigt land långt i norr bodde de gröna gromtarna. Gromtarna matade djur i vinterkylan, skötte såriga tassar och hjälpte små plantor att växa sig starka på blåsiga fjäll. Allra hårdast arbetade gromtarna under veckorna före julen. De samlade ihop skidor som någon vuxit ur, böcker som lästs, pussel som lagts och föräldralösa dockor och bilar utan hem. De jobbade hårt för att alla barnen skulle få något alldeles eget på julafton, och barnen älskade sina gromtar.

Människorna som bodde i det lilla landet arbetade hårt och blev allt rikare. Då började något som kallades tomtar dyka upp. De röda tomtarna kröp fram ur fabriker, lastbilar och varuhus. De var snabbare, grannare och hade spetsigare luvor. De hämtade nya dockor, nya skidor och nya bilar. De kom med julklappar som blinkade, surrade och gnistrade och barnen blev så glada, så glada.

Gromtarna fortsatte att sköta om tassar, skydda späda granskott och mata nyfödda ungar. De byggde gångar och förråd under jorden för att få plats för allt som barnen inte längre ville ha. De gömde sig för människorna och ingen såg längre till några gromtar.
Det var de röda tomtarnas tid.

…men vet ni vad? Nu finns det mycket som tyder på gromtarnas återkomst. 
De tydligaste tecknen är en vänlig inställning hos människorna.
För så är det med magiska väsen, de visar sig bara för dem som tror.
Vill du veta mer? Läs Sagan om gromtarna på deras egen sida.

– God jul, önskar Lena –

slocknar_web

Puh. Hösten har tagit fart ordentligt. Skrivit massor och ännu mer skrapar jag på den nya svarta, som ska utkomma på Schildts&Söderströms våren 2016. Det blir en mörksvart bok, liksom Mörkerboken (H. M. Taivassalo, SetS/Teos2009), men den här gången med pyttelite färg.

Jobbet är lika petigt som sist, men kanske har jag blivit lite bättre på att planera bilden innan jag ger mig i kast med skrapkartongen. Över hälften av bilderna är mer eller mindre färdiga, och alla uppslag har fått skisser. Det känns som att det går undan! Även om jag måste hålla pauser och göra annat mellan varje bild, för annars har jag handleden i paket. Skrapkartongshandled…

Det värsta är att det börjar gro uppföljaridéer i bakhuvudet. Bevare mig och min stackars handled!

– Lena –

Taika TaksinenJag har haft nöjet att få samarbeta med Siri Kolu och skapa pärmen till hennes nyaste bok ”Tervemenoa, Taika Taksinen!

Skrattade högt i flera omgångar när jag läste manuset! Finurligt och svärtat i bästa Roald Dahl-anda. Se upp för röda ballonger och kommunalpolitiker, det är ett råd som kan löna sig att följa.

– Lena –

Greta_web

Mannen till höger kallar jag “Nisse på grill’n” (västnyländskt uttal). Han kom till som en hemläxa min redaktör gav mig; träna karaktärer och uttryck. Jag utmanade mig själv och ritade först ett djur och sedan dess mänskliga motsvarighet. Det blev en ganska rolig övning! – Lena –

GoliatMöt Goliat.
Goliat har inte läst Bamse. Han har inte fått lära sig att ju större man är desto snällare måste man vara. Stackars Goliat. För han är den enda här som ännu inte vet att han kommer att få stryk. Rejält med stryk.

Goliat är med i en bok om Bibelns hjältar. Och ja, det är alltså inte han som är hjälten. Men det fattar han alldeles för sent.

– Lena –

”Frank, 1928”, står det på baksidan av porträttet. Inget mer.
På basen av tidigare upplysningar kan vi anta att Karoline Kontrabluff befunnit sig i Amerika 1928, där hon använde namnet Carolyn Counterbluff. Tyvärr får vi inte veta något mer om mannen. Om hon bara hade lagt till en adress! Eller något litet om vem han var, denne Frank. En vän? Älskare? Vem och vad står han där och tittar på?

man

Share →

Välkommen! Läs du, så kokar jag kaffe.