Currently viewing the tag: "scraperboard"

Det går undan i jobbet. Kurre Snobb har fått en finfin Runeberg Junior-nominering (med Sanna Tahvanainen, Schildts&Söderströms 2017), min egen bok om pappan som älskar havet är inne på slutrakan och texten till kapitelboken om Nelson som tappat bort sig i Berlurenstad är nästan klar. Äntligen! 2012 gjorde jag ett inlägg om en idé jag fått. Och 2019 ska den bli bok! Så genast när ”Pappa, jag och havet” utkommer på våren 2018 börjar jag teckna bilderna till boken om Nelson Tigertass. Eller åtminstone efter att jag flanerat omkring på barnboksmässan i Bologna i mars! Och ätit gelato och druckit lite Prosecco.

Bild ur ”Pappa, jag och havet” (Text & bild: Lena Frölander-Ulf. Förlaget 2018). Jag, Fidel och Bob Gädda dyker ner i salongen ombord på SS Sargasso. Färgerna är ännu inte de rätta.   – Lena –

Här en liten film om hur bilderna blivit till i boken Jag, Fidel och skogen. Ida-Lina Nyholm (Schildts&Söderströms) har filmat och klippt och jag har skrapat och fotat hela processen. Här har bergstrollet Gargatula fått nog av sin granne och tar sitt pick och pack och går. På följande uppslag kan du, om du letar lite, få se vart hon tar vägen. Kanske är det någon som väntat länge på henne?

– Lena –

Skogspärm_webNu har jag bara en bild kvar och en hel del färgläggning och småpetande. Men sen ska det bli bok! Både på svenska och finska. Och båda språken har jag skrivit själv. Vilket jag är mycket stolt över, med tanke på att det en gång var en finskalärare som förutspådde att jag inte ens kommer klara studenten pga min dåliga finska. Ha. Där fick du.

Jag drömmer redan om en fortsättningsdel. Att skrapa skrapkartong är besvärligt, men nog blir det ganska effektfullt. Och mörrrrkt blir det ju. Jag tror att jag den här gången lyckats göra en av de svartaste barnboksbilder som någonsin gjorts. Vilken bild det är, lär du se om du vågar läsa …

– Lena –

 

 

slocknar_web

Puh. Hösten har tagit fart ordentligt. Skrivit massor och ännu mer skrapar jag på den nya svarta, som ska utkomma på Schildts&Söderströms våren 2016. Det blir en mörksvart bok, liksom Mörkerboken (H. M. Taivassalo, SetS/Teos2009), men den här gången med pyttelite färg.

Jobbet är lika petigt som sist, men kanske har jag blivit lite bättre på att planera bilden innan jag ger mig i kast med skrapkartongen. Över hälften av bilderna är mer eller mindre färdiga, och alla uppslag har fått skisser. Det känns som att det går undan! Även om jag måste hålla pauser och göra annat mellan varje bild, för annars har jag handleden i paket. Skrapkartongshandled…

Det värsta är att det börjar gro uppföljaridéer i bakhuvudet. Bevare mig och min stackars handled!

– Lena –

mörkret

Efter en paus på närmare sex år, ger jag mig i kast med skrapkartong i stil med Mörkerboken (2009, Hannele Mikaela Taivassalo) igen. Detta är den enda bild jag offentliggör på mycket, mycket länge. För det är mycket kvar att göra innan det blir bok. Alltså mycket. (Jisses vad har jag gett mig in på?)  – Lena –

akvarell vs skrapkartong

Var nyligen i Torshavn, Färöarna och höll en bilderboksworkshop tillsammans med illustratören Janus Á Húsagarði. Som samtidigt lärde även mig hur jag skulle lyckas med salt & akvarellfärger!
Jag har tydligen alltid använt alltför finkorningt salt. Med tillräckligt stora korn blev det bättre.
Och eftersom jag var med i egenskap av skrapkartongskunnig, gjorde jag samma bild i skrapkartong.

Det är en fundersam trollkvinna med trehundraårskris…

– Lena –

MurmelnPierre skogsfest

SlowBook

Boken om murmeln Pierre är småningom påväg. I februari 2014 blir det vernissage och bokrelease på Albertsgatan 1 i Helsingfors. Det är som det är, sa murmeln Pierre är en “slow book”, dvs. den är utgiven av upphovsmakaren själv och den är tryckt i Finland på miljövänligt papper. Den kommer inte att säljas till dumpningspris, makuleras eller slängas. En slow book har en lång livscykel och ska avnjutas långsamt.

Scannar ur gamla skissböcker inför en utställning nästa sommar, och hittar allt möjligt lustigt. De här är från en sida jag tydligen gjorde på Aurora sjukhus med en kanyl (örk) i armen. Ur askan av min borrelia uppstod så Mörkerboken!

Det är lite blött på SS Sargasso.