Currently viewing the tag: "storytelling"

En bok åkte till tryckeriet och nästa är redan rejält på gång. Här går det undan, med andra ord! Den nionde mars ska ”Pappa, jag och havet” finnas i lager och jag håller just nu alla tummar jag har för att trycket ska bli som jag vill. Det är så väldigt mycket som kan gå fel. 18.3 presenterar jag boken på Umeå bokvecka. Samtidigt ska originalillustrationerna ställas ut, och tavlorna åker sen vidare till Nykarleby där jag deltar i Topeliusfestligheterna den 20.4. Innan dess reser boken och jag (och en massa fina kolleger!) till Bologna på världens största bilderboksmässa. Mest för att insupa inspiration och NJUTA.

Mellan varven jobbar jag på boken om Nelson Tigertass, som jag hållit på med i så många år nu. För våren 2019 ska den äntligen bli bok! Texten är så gott som klar, och nu ska jag börja tänka på bilder småningom. Här intill ett litet smakprov!

– Lena –

Det går undan i jobbet. Kurre Snobb har fått en finfin Runeberg Junior-nominering (med Sanna Tahvanainen, Schildts&Söderströms 2017), min egen bok om pappan som älskar havet är inne på slutrakan och texten till kapitelboken om Nelson som tappat bort sig i Berlurenstad är nästan klar. Äntligen! 2012 gjorde jag ett inlägg om en idé jag fått. Och 2019 ska den bli bok! Så genast när ”Pappa, jag och havet” utkommer på våren 2018 börjar jag teckna bilderna till boken om Nelson Tigertass. Eller åtminstone efter att jag flanerat omkring på barnboksmässan i Bologna i mars! Och ätit gelato och druckit lite Prosecco.

Bild ur ”Pappa, jag och havet” (Text & bild: Lena Frölander-Ulf. Förlaget 2018). Jag, Fidel och Bob Gädda dyker ner i salongen ombord på SS Sargasso. Färgerna är ännu inte de rätta.   – Lena –

Jag jobbar på en finfin ekorrbok med Sanna Tahvanainen, grubblar på en uppföljare till Jag, Fidel och skogen, har skrivit en dagispjäs som ännu är lite hemlig, och ändå kan jag helt enkelt inte låta bli att fundera på min bokidé “Snö” som bara poppar upp hela tiden. Den är en mycket livskraftig liten idé som sticker upp sitt huvud titt som tätt, oberoende av hur mycket annat jag har på gång samtidigt. Nu gjorde jag plötsligt ett uppslag!

loa

Vaknade på morgonen och visste att idag måste jag rita något helt annorlunda än jag brukar. Sen jobbade jag som i trans hela dagen och glömde totalt att äta och dricka. Så nu ska jag göra just det. Ja, jösses! Och vila. Pust.  – Lena –

Inspirerad av det verkliga livet och längtan som inte alltid går jämnt ut, skrev jag en saga häromdagen. Mitt i processen med att skicka föregående bok till tryckeriet, dök den här lilla berättelsen bara upp. Den heter Snö. Det är nog bland det bästa jag vet, när en berättelse plötsligt dyker upp och vill bli berättad.

– Lena –skisser sno

Skogspärm_webNu har jag bara en bild kvar och en hel del färgläggning och småpetande. Men sen ska det bli bok! Både på svenska och finska. Och båda språken har jag skrivit själv. Vilket jag är mycket stolt över, med tanke på att det en gång var en finskalärare som förutspådde att jag inte ens kommer klara studenten pga min dåliga finska. Ha. Där fick du.

Jag drömmer redan om en fortsättningsdel. Att skrapa skrapkartong är besvärligt, men nog blir det ganska effektfullt. Och mörrrrkt blir det ju. Jag tror att jag den här gången lyckats göra en av de svartaste barnboksbilder som någonsin gjorts. Vilken bild det är, lär du se om du vågar läsa …

– Lena –

 

 

mörkret

Efter en paus på närmare sex år, ger jag mig i kast med skrapkartong i stil med Mörkerboken (2009, Hannele Mikaela Taivassalo) igen. Detta är den enda bild jag offentliggör på mycket, mycket länge. För det är mycket kvar att göra innan det blir bok. Alltså mycket. (Jisses vad har jag gett mig in på?)  – Lena –

Filemons tavlaFilemon Sachs är något av ett mysterium. Han också! (Se En sann historia”)

Han hade sin glansperiod i Wratischluzka strax efter första världskriget och försvann sedan spårlöst, lämnande efter sig en liten vindsvåning till brädden fylld av tavlor, ett halvfärdigt mastodontverk i en väns ateljé samt några slarvigt ihoprafsade kärleksdikter av ett sort vi inte publicerar här.

Mario_crop

Mario hade aldrig stått på ett par skridskor före denna ödesdigra dag. Han som bara hade önskat sig lugn och ro. Kanske en kopp kaffe bakom ett immigt fönster. Och nu detta. Och för en kvinna! Var hon eller var hon inte värd denna insats?, frågade Mario sig än en gång. Sedan släppte han taget, och gled iväg…

ZabiraNu när boken om murmeln Pierre äntligen sett dagens ljus, är det dags att vända blicken stadigt mot nya horisonter. Igen.

Bokens titel är ännu inte helt klar, men klart är att den handlar om tant Nea och onkel Gunnar och alla hemligheter de ruvar på.

Med den här bokens hjälp kan även du lära dig känna igen spåren av allt vad DIN mormor kan ha varit med om en gång i tiderna.

– Lena –

hoppetossan o spelevinken

Hoppetossan och Spelevinken var två vagabonder/fylltrattar som inte rymdes med i den slutgiltiga Sagan om Prinsessan Bulleribång (Söderströms 2006/2012).

Kanske måste de få en helt egen bok nån vacker dag?

MurmelnPierre skogsfest

SlowBook

Boken om murmeln Pierre är småningom påväg. I februari 2014 blir det vernissage och bokrelease på Albertsgatan 1 i Helsingfors. Det är som det är, sa murmeln Pierre är en “slow book”, dvs. den är utgiven av upphovsmakaren själv och den är tryckt i Finland på miljövänligt papper. Den kommer inte att säljas till dumpningspris, makuleras eller slängas. En slow book har en lång livscykel och ska avnjutas långsamt.

Zamba knackar på. Ska vi öppna?