Currently viewing the tag: "watercolor"

”Frank, 1928”, står det på baksidan av porträttet. Inget mer.
På basen av tidigare upplysningar kan vi anta att Karoline Kontrabluff befunnit sig i Amerika 1928, där hon använde namnet Carolyn Counterbluff. Tyvärr får vi inte veta något mer om mannen. Om hon bara hade lagt till en adress! Eller något litet om vem han var, denne Frank. En vän? Älskare? Vem och vad står han där och tittar på?

man

Helsingfors_LFUHär bjuds det på ännu en restaurerad akvarell, med största sannolikhet målad av Karoline Kontrabluff. Odaterad även den, men signerad “KK”.

Akvarellen (56x76cm) ser ut att vara målad i sepia och en svag nyans av rosa.

 

 

Jag vill måla mera akvarell. Både göra konst och också illustration. Tycker så väldigt om akvarellen, också som bok- eller tidningsillustration. Och då allra helst i kombination med en stram typografi och mycket vitt papper. Dessa är från ett PR-projekt.   – Lena –

agdas kalas

Och så hade den dag börjat, som skulle nedtecknas i Kaninernas Familjekrönika som ”Dagen då Lilla Syster inte gick på Agdas kalas”.

Akvarell och blyerts, 2014.  Ett test på ett nytt akvarellpapper (superslätt Arches Hot Pressed, Satin, 300 g) som inte gick så bra till en början.  Själva tekniken gick inte som planerat, men karaktären tycker jag om. Hon tänker inte gå på mosters kalas, det är helt klart.  – Lena –

Och för att jag tycker ett blogginlägg utan illustration är ett onödigt blogginlägg på en sida som handlar om illustration, kommer här två björnar gjorda för flera år sedan. Ryska björnar anno 1917.
– Lena –

two bears

akvarell vs skrapkartong

Var nyligen i Torshavn, Färöarna och höll en bilderboksworkshop tillsammans med illustratören Janus Á Húsagarði. Som samtidigt lärde även mig hur jag skulle lyckas med salt & akvarellfärger!
Jag har tydligen alltid använt alltför finkorningt salt. Med tillräckligt stora korn blev det bättre.
Och eftersom jag var med i egenskap av skrapkartongskunnig, gjorde jag samma bild i skrapkartong.

Det är en fundersam trollkvinna med trehundraårskris…

– Lena –

I samlingen av dokument som hittats hos ättlingar till Karoline Kontrabluff finns bland annat denna sköra akvarell i dämpade toner, signerad K.K..

Motivet är en kvinna som röker och visar upp ett bart bröst för betraktaren. Hon verkar rätt likgiltig inför sin nakenhet, vilket får oss att spekulera om hon eventuellt kan vara en så kallad yrkeskvinna. Kanske är hon en vän till Karoline Kontrabluff? Eller är det fråga om ett självporträtt?

Maximilian Sax tidig versionSkrapkartongen var inte det första alternativet till Maximilian Sax. Först hade jag några tuschteckningar som jag färgade i akvarell. Några blev riktigt bra, tycker jag. Men sedan bara dök de upp, skrapbilderna. Det sa bara ”klick”. Och då är det bara att sätta igång, när det där klicket kommer.

Jag misstänker att hela min tillvaro ser ut ungefär så. Till och med när jag städar väntar jag på det där klicket. Råddigt, råddigt, stökigt, smutsigt, ignorera, ignorera. Sedan plötsligt tar det fart! Och då känns det nästan som om man inte alls gjort det själv. Jag kallar henne Mrs. Morrison, hon som är min inre städdemon. Och när Mrs. Morrison gör jobbet, ja då går det undan.

Det är så jag arbetar också. Ibland får man lov att göra saker som inte känns helt rätt just då. Man kan inte gärna säga åt skatteverket att man inte hade riktigt ”bra feeling för att skattedeklarera just då”. Men det allra mesta försöker jag sköta så att jag har flera bollar i luften samtidigt, och så glider jag över till nästa projekt så fort något kör fast. Och igen över till nästa när inspirationen plötsligt slår mig. Ibland gör jag inget alls (och försöker låta bli att råka i panik för den uteblivna energin och inspirationen), men för det mesta är jag igång hela tiden. Går dit motståndet är minst. Som ett vattendrag. Väldigt tao.

Men utifrån ser det förmodligen rätt rörigt ut, mitt jobbande. Men jag försäkrar att jag har det under kontroll. Hittills.

– Lena –